beashastliv

Kategori: Tankar kring hästlivet

#gains

#gains eller ska vi bara kalla det för potatisprotein. ÄNTLIGEN har jag fått tag i det, som jag har googlat, letat, och sökt i alla butiker som säljer foder runt om där jag bor. Men idag kom det, Ella var snäll och beställde en säck till mig när hon beställde till sina egna hästar, dock har det varit slut tidigare, så det har varit lite oklart när vi skulle få det, men som sagt idag kom det! 
En stor anledning till att Morik har börjat bockat är för att jag fodrat upp honom ganska mycket med kraftfoder, pga att balansen mellan protein och energi i höt inte varit helt optimal. Så nu kan man få en bättre foderstat som inte innehåller så mycket energi som den tidigare gjort, vilket känns super bra!! 

Sena kvällar i stallet!

Ikväll provade jag och Morik något nytt nämligen långa tyglar, ett sätt att rida från backen och lära hästen hitta sin egna balans, ställning och böjning. Anledningen till att jag vill prova denna träningsform är att det på sistone blivit en oändlig dragkamp mellan mig och Morik vid ridningen, och det gynnar varken honom eller mig, så vill hitta ett annat sätt att skapa harmoni mellan häst och ryttare. Tror absolut att vi ryttare har att hämta information och träningssätt från näst intill alla discipliner när det kommer till hantering/ridning av häst, så varför inte prova på något nytt, när sitt egna tänk uppenbart inte funkar som man tänkt så måste man våga prova något annat! 

Ikväll fick jag hjälp av Hanna i stallet som kan mycket mer om långa tyglar än vad jag kan, så jag tog tillfället i akt att försöka lära mig grunderna iaf, och det var svårt, mycket går emot tänket som man lärt sig innan, men också många "aha upplevelser" som man absolut kan kombinera i ridningen även om man inte följer långa tyglar tänket fullt ut i sadeln, så som sagt det finns godbitar att hitta från alla discipliner! 
Hanna började och visade mig grunderna, och vad som är viktigt att se och få igenom, sen var det min tur, till en början ville instinkten att ta tygeln för att göra halt, men efter ett par försök behövde jag inte ta tygeln för att göra halt, utan det räckte med att visa med kroppen vad jag ville! :-) 
Morik verkade nöjd iaf, och det var super bra att han fick tänka lite och inte bara fullt ös som igår! :-) 

Fodertillskott...

"Den som har mest fodertillskott vinner"- så verkar det vara just nu. Vet inte hur många inlägg i olika grupper där ju fodertillskott diskuteras, och när man skriver en kommentar och bara frågar "behövs verkligen tillskottet" då blir man helt idiotförklarad, jag vet inte om det är för att dem fkt inte vet om det behövs eller om man bara är knäpp?! 
Inget är enkelt med häst, det ska gudarna veta, men när man ser inlägg högt och lågt där folk verkar vilja "medicinera" sina hästar med olika fodertillskott, för en de andra och en de tredje, det får mig att se rött. Vet man med sig att hästen behöver ha extra magnesium, ja men fine ge hästen det. Men jag personligen tycker det är extremt onödigt för både hästen och plånboken att man ska fodra med något som inte behövs. Matsmältningsapparaten hos hästar är otroligt komplicerat, och varför strula till det mer för hästen (om tillskottet inte behövs)?! 
Kanske bara jag som reagerar på detta vis, men jag är av skolan håll det så simpelt som möjligt.

Funderingar på kvällskvisten!

Skaffa en till häst eller inte, våga satsa eller inte?! Just nu står jag vid ett vägskäl, ska jag våga ta upp ridningen på allvar igen, eller är jag nöjd med att vara en hobbyryttare? 
Jag skriver inte detta för att skryta på något sätt, men jag har hållit på med hästar sedan 4år ålder (så 20år för att vara exakt) min tid började på ridskolan där jag var otroligt ambitiös, jag hade talang, även fall jag inte var tuffast som vågade hoppa högst eller som vågade rida den "tuffaste" hästen. Jag var den mer lugna eleven, eleven som tog åt sig och var förståndig. Jag fick rida de svåra hästarna, och med svår menar jag inte dem som var heta, backiga eller så, utan dem som var stela, långa, svåra att rida ihop osv, mycket häst att rida helt enkelt. 
Jag fick min första häst, och jag slutade träna för någon, och jag började hobbyrida mest, även fall jag utvecklas massor på dem åren med Zola. så vart det mer hobbyridning och jag tog inte tillvara på min "talang" 
Och nu står jag och velar ska man våga skaffa en till häst och prova vingarna, eller fortsätta att hobbyrida?! 
Jag älskar Morik, men min magkänsla säger att han är nöjd, han är nöjd med att gå i skogen 3-4grr i veckan alt något pass på banan, och träna någon gång ibland. (Vill klargöra att Morik ska inte någonstans, han stannar hos mig, och jag ska ge det en chans att träna kontinuerligt ett tag, för att se om utbildningen släpper, och vi kan börja utvecklas mer). 
Men jag ska erkänna att ibland vill jag sitta upp och "bara rida", rida en utbildad häst, rida en häst som kan lära mig att få tillbaka känslan. Med Morik måste jag lära honom känslan, och när man inte hittar känslan så blir det så himla svårt! 

Som sagt, jag står i valet och kvalet, ska man våga? våga satsa kanske blir en flip eller flopp....

Sommarbete en självklarhet?

Läste ett inlägg på Facebook som blivit delat, om att sommarbete är något som inte alls bör vara en självklarhet. Att ett sommarbete sabbar relationen mellan häst och ryttare, och att man borde ha samma träningsupplägg oavsett tid på året, samt att sommarbetet endast var till för oss hästägare att vara lediga på. 
Jag tycker det är självklart att min häst ska få vara ute så mycket som möjligt om året, nu står inte jag på en lösdrift men på vinter halvåret är hästarna ute från ca 7 på morgonen till 21 på kvällen, sen tar vi in dem. Alla olika beteende som krubbbitning, vävning osv tror jag kommer ifrån att vi har hästarna uppstallade för mycket. 
Och att relationen förstörs om man låter hästen gå på sommarbete tror jag är individuellt. Jag kan inte påstå att min och Moriks relation blivit sämre av att han gått på bete, sen förstår jag absolut vad den som skrev inlägget menar med att relationen kan förstöras, men som sagt jag tror det är individuellt! 

Vad är era tankar och funderingar kring sommarbete? 

Träna, träna, träna!

Att engagera en häst är ibland inte det lättaste, vilket nog min syster fick känna på idag, att få ridningen rolig för hästen och framför allt logisk är ändå ganska svårt. Vid uteritten idag så red som sagt min syster Morik, och vi red en sväng på 20-25min. Ett helt okej långt pass om man har en häst som lätt blir uttråkad som Morik lätt kan bli. Jag personligen ser ingen mening med att rida runt på en häst som saknar fokus, eller som inte tycker att uppgiften är rolig "bara för att" ett normalt ridpass ska vara på 1timme. 
Idag var träningsupplägget enkelt, fattningar till trav. Vilket egentligen borde vara världens enklaste för en travhäst, men inte för alla. För Morik är det väldigt svårt och då gäller det både att engagera, motivera och hålla det logiskt. Och vad är inte mer logiskt än att rida ut för honom? Banan känns lite smått meningslöst för stunden, men jag kommer absolut öva där också. 
Fattningarna var helt okej idag, Madde hade lite problem att få till det några gånger, men då bröt vi av och fattade ny trav, och när det vart ren trav klapp och beröm och bekväm ridning!! 
Även om jag inte satt på Morik idag så är jag ändå nöjd över hans insats, han var engagerad och motiverad och det är det vi vill komma åt, för då kommer man långt i utbildningen med en häst! :-) 
Och sen är det inte jätte lätt för Madde att sitta upp och rida honom klockrent efter 3 gånger på hans rygg, då förstår jag att det kan bli lite missförstånd! :-) 


Dessa två hästar är i princip som bröder, denna bild är tagen förra året innan Morik hitta ett träd med koda och klia manen i... 

Fölmys hos stuteri Dalupri!

Denna dag har gått i ett, morgonen började med stalljour, min syster sov över här och hon hängde förstås med, perfekt när hästarna skulle upp till sommarhagen, och istället för att gå med båda så red vi en varsin. Tog först en liten runda i skogen på ca 20min med lite trav fattningar för både Morik och Zidde. Idag red jag Zidde och Madde red Morik och det gick hyfsat bra med Morik, det var någon fattning i traven som inte lyckades men annars såg det himla bra ut! :-) 

Vi fixade självklart allt i stallet när vi ändå var där, hästarna ska stå inne i natt också då det ska vara oväder inatt/imorgon. Efter det åkte vi till mamma och pappa och åt frukost, sen bar det av till Stuteri Dalupri. Det är ett helt nytt stuteri som föder upp connemaror och det är min chef på lugna rum som startat det. För ca 3 veckor sedan kom det första stofölet under stuteriets namn, och idag åkte vi och hälsade på, och gisses vad söt hon var, så liten och med världens mysigaste päls!! Abigail som fölet kommer kallas för var jätte nyfiken, men hon är en dam med attityd, Men så himla roligt att se att hon var så framåt som hon var! :-) 

Vill ni läsa mer om stuteriet/hingsten/ och annat om connemaror finns info på Connemaror.se



April och Abigail 
Pappa till Abigail är hingsten Darwin mer info om honom finns under fliken Darwin på http://www.connemaror.se läs om hans avelsbevis/stam samt kontakt om man vill betäcka med honom! :-) 

Första träningen för Ella!

Idag har jag och Morik tränat för första gången för tränare. Även fall jag känner Ella så var jag lite nervös. Men idag handlade det om att se vart problemen är och alla problem som vi har visades vilket ändå var skönt. Så att idag inte var "en bra dag" för oss utan att vi visade hur det brukar se ut! 

Först provade vi att se hur mycket han förstod, lite halt, ryggningar, fattningar, och det är just fattningarna som han är problem med, Morik är en ganska vinglig häst så då kräver det att jag är stabil, men jag "anpassar" mig till honom och också blir vinglig i min sits vilket ger tvetydiga signaler till honom. Sen måste jag bli mer konsekvent, och inte låta honom ha en lång paus mellan ex de olika travfattningarna, vilket blir till ett belöningssystem för honom. Så det måste jag jobba på, funkar inte fattningen ordentligt bryt av två steg i skritt och försök igen, och inte pausa ett halvt varv som jag gjort tidigare omedvetet. Men det är detta som är så bra att ha någon på backen, det som jag inte ens lägger märke till som jag gör omedvetet det ser Ella. Och det är skönt att äntligen kunna sätta orden på vad som går snett och det som vi måste jobba på! 

Imorgon blir det uteritt med fokus trav intervaller/fattningar på grusvägen! 

Äppelbettet...

För ett par veckor sedan svängde jag förbi hööks och köpte ett tredelat äppelbett till Morik. Hade höga förhoppningar då Morik har haft svårt att komma fram till bettet på det vanliga tredelade. Så jag hade höga förhoppningar på att det med äppelsmak skulle underlätta för honom, men ack vad fel jag hade, han vekar inte alls trivas med bettet. Tycker snarare att han är mer orolig i munnen än innan. 
Tänker ändå att jag ska ge bettet ett par chanser till då jag inte ridit med det överdrivet mycket, men som sagt som det ser ut nu verkar han inte vara övertygad än. Vet inte om han upplever att bettet är för "lätt" i munnen eller hur jag ska förklara det eftersom det är plast istället för metall... 

Lektion i longering!

Idag planerade jag in ett longerpass för Morik, ville se så han inte ömmade efter skoningen då hovis tog ganska mycket, men allt såg prima ut idag. Passade på att hålla en lektion i longering för Jossan som har han om Zidde. Och då fick Morik ställa upp som visningsobjekt. 
När det väl kommer till kritan så är det ändå ganska mycket som man måste tänka på när det kommer till longering, inte stå för långt bak, inte för långt fram, hålla kontakt i linan, hålla linan och pisken (om det behövs rätt), se vart man måste ge mer lina samt ta tillbaka linan, sin egna hållning så man inte står i ett framåt läge, utan man ska ha en stolt hållning för att få lite bak vikt om hästen skulle dra. 
Som tur är känner jag Morik himla bra vid det här laget när det kommer till longering så han var himla duktig att visa på eftersom han är tydlig, och jag vet hur jag ska "provocera" fram ett "problem" som Jossan kunde lära sig av. Nu ska man ju inte provocera i onödan, men ni fattar vad jag menar. 
Zidde som Jossan mest ska longera är ju världens snällaste och han gör precis som man ska, en riktig skol häst, men det kan vara nyttigt att se hur andra lite "svårare" hästar beter sig! :-) 

Tänkte skriva ner några punkter som jag tycker är lite extra viktiga när det kommer till longering! 
- Linan, att man fkt håller en bra kontakt i linan. Ser många som longerar nästan med linan i backen, och vad händer om hästen brallar och får över ena frambenet över linan? Jo det kan sluta i katastrof. Så jag brukar hålla en "lagom" kontakt med linan. Så man är redo om man behöver ge mer lina, eller korta upp linan. 

- Pisken, jag har haft att göra med många hästar som är rädda för just pisken, och jag tycker det är viktigt att man vet att om man inte behöver den, använd den inte. Men om du behöver den så lägg den bakom dig, alltså håll pisken som du håller ett spö när du rider, då blir det enkelt att vinkla fram den när det behövs och vinkla bak den när den inte behövs. 

- Håll koll på om hästen är observant på vad du vill, det går inte att undgå att ha en 5m (eller längre) lina är en risk, tappar man linan ja då kan du ha ett problem. Därför tycker jag det är viktigt att se till att hästen är observant på dig, flyttar den sig för dig? lyssnar den på dig? Är den alert? Ytterställd/innerställd? 
Även i longeringen kan man öva på väldigt mycket, dels minska samt göra volter större, tempoväxlingar, övergånger. Våga göra longeringen roligare för både dig och hästen! :-) 

- Någon som är lite speciellt för mig och mina hästar är att jag lär dem ett kommando när jag vill att de ska stanna och vända sig inåt mot mig. Eftersom jag hade en häst som var rädd för spöt, innan jag förstod att hon var rädd så varje gång vid longeringen när man skulle ta in henne mot sig och ex byta varv kunde hon kasta sig iväg när man närmade sig. Ung och dum som man var koppla man inte att det var spöt hon var rädd för. Utan mest att det var trots, Hela momentet att byta varv vart då väldigt osäkert och lite farligt, eftersom man självklart gick efter hästen och hästen fortsatte att skygga och visade tecken på rädsla. Därför började jag lära henne att det var okej att vända huvudet inåt mot mig när jag visslade på ett speciellt sätt. På såvis kom jag rakt emot henne, och reaktionen vart inte den samma som innan, hela momentet upplevde jag vart mycket säkrare. Det hänger kvar än idag, visslar jag på ett speciellt sätt är det okej att vända in mot mig. Allt för ofta ser man hästar som när dem blir tillbedda att göra halt då är det precis som om de svara " jaha okej, nu var vi klara för idag" och då vänder dem in mot en. Jag vill att mina hästar ska göra en halt på spåret och stå där för att sedan kunna börja arbeta igen! :-) 

Sen är det viktigt att ha rätt utrustning, att hålla linan ifrån marken, och se till att det inte är något trassel. Hjälm och handskar är att föredra! 

Måste hitta motivationen!

Måste hitta motivationen till ridningen igen, jag har alltid älskat att rida och pysslat i stallet, men sen jag fick Morik så har ridningen hamnat så otroligt mycket efter. Eftersom Morik inte var riden innan han kom till mig, så har jag ridit in honom själv och början var det 1-2ridpass i veckan MAX verkligen. Man tappar så mycket när man inte rider regelbundet. Sen börjar man (iaf jag) tänka på allt som kan gå tokigt när man håller på med hästar, och jag har börjat att överanalysera mycket, vilket sätter käppar i hjulet totalt. Sen har även ridkänslan försvunnit, och oftast känner jag mig bara klumpig när jag rider och svårt att parera och hänga med, vilket skapar en kass ridkänsla, och så är jag så otroligt kritisk mot mig själv. Även om ridpasset varit hyfsat så hittar jag ALLTID något som är kasst och fokuserar jag bara på det. Sjukt jobbigt är det då jag längtar tillbaka till den tiden man red varje dag och kände sig duktig. 
Jag vet att "botemedlet" ligger i att rida mer, spendera mer tid i sadeln så kommer det komma tillbaka, men det är så sjukt svårt när man känner sig kass varje gång man avslutar sitt ridpass. 

          
                    Arkivbild, från den tiden man red som alldra mest, min fina Zola som man kände utan och innan!! 

Svar på tal: Masshystering kring för och efterbilder...

Vet egentligen inte varför jag sitter och skriver detta inlägg, kanske för att jag känner mig träffad, kanske för att det är så här media fungerar, kanske för att folk är blåögda. Ja anledningar finns det nog, och jag tänker ge ett svar på tal kring hysterin kring för och efter bilder när det kommer till travhästar som omskolas till ridhästar. 

Vi alla är nog lite mediakåta, annars skulle vi inte välja att blogga, publicera bilder, vara aktiv i olika grupper på Facebook, osv. Vi alla vill nog också söka någon form av bekräftelse via sociala medier, det kanske inte handlar om just före och efter bilder, utan starka inlägg på sin egna blogg kan jag tycka räknas som ett bekräftelse behov i någon form, att få sin röst hörd liksom. (ja, jag är medveten om att jag själv räknas till de som söker bekräftelse behov via sociala meder) ;-) 

Men all denna hysteri kring för och efter bilder när det kommer till just ridtravare. Det har gått en trend i diverse ridtravar grupper på Facebook (inga namn nämda, inga namn glömda) att lägga upp för och efterbilder på sin ögonsten. Oftast ser vi en bild på en slank/mager häst på före bilden, och en vältränad/glasig häst med hull på efterbilden. Inget konstigt med det enligt min mening. Men här börjar hysterin, hysterin där man helt plötsligt hänger ut travtränarna som skött om hästen innan man fått hem den till sig. Många av hästarna som anses vara magra är i själva verket i tävlingsform vilket folk uppenbarligen kanske inte förstår. MEN det är inte det detta inlägg ska handla om. Som så många mer än jag som publicerat för och efter bilder på sin häst har vi ALDRIG hängt ut någon tränare (självklart finns det undantag). Och jag tror inte att det var meningen heller. Jag blir otroligt mörkrädd när jag ser hur folk bara tar för givet att en mager/slank häst = tränarens fel.
I mitt fall så är det INTE tränarens "fel" att Morik såg ut som han gjorde. Han har varit placerad i mellan händer innan han kom till mig, och dessa människor är INTE registerade på travsport så att komma med argumentet "vi vet vad din häst heter, vi kan enkelt kolla upp vem som haft hästen innan på travsport.se" det håller verkligen INTE. Inte i mitt fall iaf, och jag tror inte jag är ensam i vårar långa land om att ha hämtat en häst hos en person som inte varit registrerad som ägare/tränare till hästen. 
Hade vi sett ett magert halvblod hade nog inte tanken slagit oss direkt att det är ägarens/tränarens fel, utan vi hade nog börjar fundera på om hästen är avmaskad som den ska, tänderna kollade, trivs den?! Där hade det inte varit samma debatt om att hänga ut någon person. 

När jag har valt att berätta om historien kring Morik, så har jag ALDRIG nämt några namn som haft honom innan, eller beskyllt dem på något vis. Det jag har berättar är att Morik var mager, apatisk och i sämre skick än vad jag trodde psykiskt. Och det behöver INTE ha något med att göra att travtränaren eller att "ägaren" innan gjort något fel. Det kan vara så enkelt att Morik inte trivdes vilket gav resultatet dålig hälsa. Så att vara snabb med att säga att folk hänger ut andra för att man publicerat en verklighet, ja det är det som gör mig otroligt mörkrädd, att man redan där TROR och går in med INSTÄLLNINGEN att det är travtränarens fel, det för mig är där orsaken ligger. Det är där hela debatten börjat, och det är där inställningen är fel, enligt min mening. 

Sen finns det otroligt mycket bra att lyfta med dessa inlägg. Tex att en travhäst i tävlingskondition INTE är mager. Vilket jag helt håller med om. Travhästen är designad att kunna springa långa distanser vilket resulterar i att de har långa/smala muskelfibrer. Hade Travhästen varit designade att vara explosiva och springa korta sträckor hade det haft korta muskelfibrer och sett ut mer som en quarter häst. 

Det finns säkerligen folk där ute som medvetet hängt ut olika tränare/ägare, och skrivit att hästen varit mager fast den varit i tävlingskondition, det är där man ska lägga energin. Men för majoriteten tror jag inte avsikten är att hänga ut någon när man publicerat en för och efter bild. Punkt. 

Problem som vi ryttare ofta får!

Det här inlägget tänka jag ägna mig åt muskelproblem som vi ryttare ofta får, förutom allt slit som vi gör i stallet, med värkande axlar och ryggar. Så tänkte jag gå igenom kort hur våran kropp påverkas när vi rider. 
Den lodräta sistsen är kanske inte så optimal som vi intalat oss att tro alla gånger. Den gynnar absolut axlarna om man har dem placerade rätt, men oftast ser man ekipage (inklusive mig själv) med axlarna i en framåt rotation, det gynnar inte våra nackmuskler. Det som sker när man får en framåt rotation i axlarna är att börstmuskeln blir kort och stark, och baksida axlar/nacke där blir musklerna långa och trötta, då de kämpar för att få tillbaka axlarna. 
När man har nackproblem så är det 99% av fallen bröstmuskeln som är kort och som ställer till det för oss, så mitt tips är att stretcha bröstmuskeln när den är KALL. (vet du med det att du har ex whiplash eller annan skada runt nacken, kontakta alltid läkare innan du börjar med en stretch för nacken). 

Vandrar vi ner i kroppen så kommer vi till ländryggen/ryggkotorna. Absolut att ridningen är bra för rygg/magmusklerna. Men det som händer i ryggkotorna ex vid trav när vi sitter ner, är att diskarna mellan ryggkotorna måste komprimeras, dem agerar som stötdämpare. Har man problem med ländryggen, att man är ofta trött i den så kan man enkelt avlasta musklerna med att lägga sig ex på golvet, och ha fötterna högt, ex på en stol. där avlastar man musklerna i ländryggen helt. 
En annan orsak till länd ryggsproblem hittar vi i korta hamstrings (baksida lår). Vilket egentligen inte är så konstigt i och med att vi strävar efter den lodräta sitsen. Musklerna i baksida lår blir korta, och musklerna i framsida lår bli långa. Enklaste stretchen för att stretcha ut baksidan av låret är att försöka lägga ner handflatorna mot marken när man står upp, viktigt är att man försöker hålla bena så raka som möjligt! 

Nu har vi kommit till vadmusklerna. Närmare bestämt  gastrocnemius och tibialis anterior om man vill svänga sig med de latinska namnen. Tibialis anterior är framsida vadmuskeler, gastrocnemius är baksida. Eftersom vi här eftersträvar att ha härlen ner så blir gastrocnemius lång, och tibialis kort. stretchen för tibialis är lite komplicerad att förklara i text därför lägger jag upp en bild nedanför. :-) 

Jag personligen tycker det är viktigt att veta hur ens sport påverkar kroppen, vi är så måna om att hästarna ska ha det bra, och vi lägger åtskilliga 1000lappar på hästmassörer osv. Men vi är dåliga att ta hand om oss själva. Andra övningar som är enkla att göra hemma är ex plankan, kissande hunden samt rygglyft. Dessa övningar kan man göra utan redskap och hemma. Har man nyligen varit gravid så ska man ligga lite lågt med core övningar så som plankan, det är otroligt viktigt att musklerna i magen samt att bäckenet har läkt ordentligt innan. Är du osäker, fråga barnmorska!! :-) 

Är det något ni undrar över så är det bara att kommentera!! :-) 

Ovan är ett alternativ till att stretcha hamstrins (baksida lår) Istället för att stå upp kan man även göra den sittande. :-) 
Ovan är Tibialis stretchen, viktigt är att du drar knät emot dig mot magen. Och liksom försöker lyfta upp benet. :-) 

Bildbomb - våran resa, ovisade bilder. Del 1

Andra dagen Morik är hemma hos mig, han kom kvällen innan och stod då med min andra häst Chummy. Här valde jag att ha Morik själv i en mindre hage, dels för att kolla om han hade mask, samt för att han skulle få fri tillgång på hösilage. 

Första gången i "nya" stallet. Grannstallet till det jag stod i först, tanken var hela tiden att Morik skulle stå i detta stall, men vi hade några hästar för mycket, så jag fick hyra 2 boxar i grannstallet åt Morik och min dåvarande foderhäst Chummy. 


Spadag för Morik. Kommer ihåg att min syster var med och hjälpte mig att ryckta av honom ordentligt. Passade även på att fläta honom, när han hade sin långa fina man! :-) 

Inviger nya vintertäcket, samt fick hagkompisar. Här gick han med blandad flock, och det gick kanon. Hans maskprov visade 0 i alla kategorier! 

Första uppsittningen, vid denna tid punkt så antog jag efter Moriks beteende att han var riden, men vid närmare efterforskning och kontakt med tränarna som han haft tidigare visade det sig att han ej blivit riden, eller att någon suttit på honom. Så jag har haft galet tur med honom, min lilla prins! 

Passade på att prova lite skritt, även där skötte han sig prima. Först hade vi ledare, men efter en stund provade vi ett varv på volten utan ledare, här skötte han sig exemplariskt! :-) 

Dags för tandkontroll. Här visade sig att han hade väldigt vassa tänder, vilket givetvis åtgärdades med en gång! 

Ridningen gick bättre och bättre, och här vågade vi ge oss ut på "egen" hand, även fall jag hade en person med mig för OM det skulle hända något! 

Efter knappt ett halvår var det dags för flytt. Vi flyttade då till stallet där vi står i nu. Morik var hur cool som helst på det nya stället, och det gick galant att åka lastbil! :-) 



Nyfunnen vän, storlek har inge  betydelse. Här delar man lika med minishettisen Bruno! :-) 

Adine (stallägaren) hoppade upp på Morik för att känna lita på honom, hon har utbildat andra unghästar. Och jag har fått jätte mycket tips och råd ifrån henne. Super duktig tjej!! :-) (Just nu jobbar hon i Florida, så vi saknar henne) 

Första sommarbetet i mina ägor. Efter att ha kämpat i närmare 8månader med att få upp Morik i hull, börjar man kunna se en antydan till lite gräsmage! :-) 

Detta var bilder ifrån de första 8månaderna med Morik i mina ägor. Ska se om jag hittar bilder till en Del 2 också. Men mina bilder ligger tyvärr väldigt utspridda! 

Önskeinlägg - Banta ner en häst!

Lika svårt att få upp en häst i hull, lika svårt är det att banta en häst. Det finns dock några riktlinjer man bör tänka på när det kommer till en överviktig häst! 
Tuggbehovet är densamma som för en undernärd häst, hästarnas magsyra produceras hela tiden, vilket gör att även dessa hästar som är "tjocka" behöver äta mesta dels av dygnet precis som en undernärd. En häst betar upp till 15-18tim/dygn och att försöka dra ner den "tjocka" hästens tugg/betes tid kan resultera i olater så som krubbitning etc. 
Men det finns några knep som kan ta till: 

1. En häst som har lätt för att lägga på sig, behöver också ha näring, men helst inget överskott. Även här gäller det att ha koll på vad man utfodrar mer, och en grovfoder där energi (MJ) är lågt är att föredra, Det är nämligen energin som påverkar om hästen går upp/ner i vikt. För mig är ett energi (MJ) värde på runt 5 lågt. Lågt energi värde = mycket grovfoder! 

2. Har man inte tillgång till ett grovfoder med låg energi så, kan man utfordra med halm, gärna havrehalm då hästar verkar föredra det. I halm finns det knappt någon näring i så det kan man fodra på med för att ge en längre tugg/betes tid till hästen. 

3. Motion, en av det viktigaste delarna, tyvärr missuppfattar många vad normal/promenadridning innebär och det är oftast därför hästarna bli feta. Enligt formeln man räknar med för att få ut en foderstat till en häst så ska man lägga på en viss % sats beroende på hur mycket hästen arbetar. Allt för ofta hör jag att "min häst är går i normalt arbete" och vid mer utfrågning kommer det oftast fram att hästen motioneras ca 1tim/dag 5-6grr i veckan, och det motsvarar promenadridning. Fodrar man för en häst som är i normal träning, och den egentligen bara promenadrids ja då får den ett överskott av energi vilket resulterar i att hästen lägger på sig! 


4. Att köpa fjolårets hör ihop om att det är lägre värden i. Vi alla har väl hört om att fånghästar ska gå på fjolårets hö för att det är mindre energi/näring i. Det är en myt, näringen försvinner inte från höt om det får ligga på någon skulle ett extra år. Det värdet höt hade när det kom in på skullen är det värdet som alltid kommer finnas i höt! 

5. När det kommer till kraft foder så säger jag som jag skrev i inlägget "få upp hästen i hull" ju enklare desto bättre, behöver inte hästen något kraft foder, så strunta i att ge den något. Grovfoder ska alltid enligt min mening vara grunden i foderstaten, och undvik "godis"! 


På dessa inringade ställen som ni ser på bilden ovan, där bildas fetdepoer. En typisk "fet häst"  känner man inte revbenen på, har en hjärtformad rumpa, På en "normal" häst ska man kunna känna revbenen med ett lätt tryck! 
Är man osäker på hur man ska gå tillväga med en "tjock" häst så rekommenderar jag att man alltid tar kontakt med en veterinär/foderrådgivare. Men även här behöver man ha tålamod, precis som med en häst som är mager! 

Bildkälla