beashastliv

Kategori: Ridpass/övningar

Träning för Ella - Cavalettibommar!

Men inspiration från tisdagens fälttävlans träning (jag och Morik deltog ej eftersom han inte är hoppad något, men var med och kollade). Så var det träningsdags för mig och Morik för Ella på onsdagen. Tanken var från min sida dressyr (safe, enligt mig) men Ella hade tänkt bommar, Morik är riden över enstaka bommar då och då och kan bli en aningens misstänksam ex om bommen byter färg eller om övningen blir en annan, ex fler bommar på rad. Tanken var att vi skulle skritta över bommarna för att få mer aktivitet i bakkärran, men till slut travade vi över upphöjda cavalettibommar (tre i följd till och med). Det trodde jag verkligen inte när jag satt upp att efter 30min skulle vi kunna trava över "det läskiga" och då är det så som Ella säger att vi ryttare är experter på att "varna" våra hästar om att det fkt är läskigt, och det kände jag själv också, var jag fokuserad på min väg och vart vi skulle efter bommarna gick det galant, tittade jag ner mot bommarna så vart det stopp. Så nyttig lärdom, nu är jag till och med sugen på att anmäla mig till hoppträning (då för gröna hästar förstås) :-) 

Provade även min nyinköpta dressyrsadeln som jag spontan köpte bara sådär, men tyvärr är jag inte nöjd... Ligger bra på hästen men jag får ingen bra känsla i den, så vi får se hur jag gör med den, själv vill jag ha mer stöd, men känner att hela sadeln är en strl för stor för mig. Så om någon är intresserad av en Prestige Appaloosa dressyrsadel 17" och 31 i bommen (omvärmningsbar) hojta till eller skicka ett mail till hanssenbeatrice@icloud.com för mer info/bilder! 


Träning för Ella!

Glömde helt enkelt att blogga om träningen igår, men här kommer inlägget. Vart en "spontan" träning igår för Ella. Träningen var bra, och jag kände att jag och Morik har utvecklats sedan sist (vilket var ett bra tag sen vi tränade sist). Idag hade jag dressyrsadeln och jag känner verkligen att jag får en lugnare sits, inte alls så "ostadig" som jag känner mig i hoppsadeln. Så dressyrsadel är ett MÅSTE känner jag, dock är jag lite fundersam på sadeln om den kan vara lite för vid, provade den utan padd, och den kom ner väldigt mycket när jag satt i den, så jag tror den är i det vidaste laget alltså, ska försöka boka ett möte till med sadelutprovaren. 

Tillbaka till träningen, det vi tränade på var att bli kvick, Morik och jag är inte speciellt kvicka av oss, så träningen hade många avbrott skritt, trav skritt, osv. Samt att vi bytte varv ofta, vi travade "timglaset" alltså snätt igenom varje varv. Den övningen funkar klockrent på Morik, han är lite "på" i början men sedan känner man att han liksom "finner ro" i den övningen. Morik är ju en väldigt lång häst, så han blir ganska stel/svår att jobba ihop, och förut när jag försökt korta upp tygeln har han alltid tagit det som om det är broms, vilket resultatet har blivit att jag rider honom med en lång tygel för att han ska förstå att det är trav som gäller, men igår var första gången jag kunde korta upp tygeln utan att han tog det som broms, vilket jag tycker är rejäla framsteg ändå! :-) 

3 punker jag är nöjd över: 
- Kunde korta tygeln i trav utan avbrott/broms
- Bättre balans hos mig själv. 
- Handen var stilla. 

1 punkt att öva på: 
- Kvickare. 


Bild från första gången vi prova sadeln, där av padden! :-) 

Skogsmulle + letande efter en dressyrsadel.

Igår vart det en tur över stock och sten. Jag och Ella tog en ritt på ca 30min, jag kallar den slingan för "backen" men den heter säkert något annat. Turen består iaf av en lång nedförsbacke sen rider man bredvid sjön en stund innan det bär uppförs igen. Perfekt runda tycker jag, då det är nyttigt för hästarna att både jobba ner och uppförs. 

Idag vart det prov av dressyrsadel, min syster hade en kompis som sålde en precis likadan sadel som vart utprovad till Morik i somras men som jag inte kände tillräckligt för då jag aldrig fick en chans att rida ordentligt i den då det var tiden då Morik var skadad och under igångsättning. Hade sett fram emot idag att äntligen bli med dressyrsadel MEN bomvidden var för vid... till min besvikelse, Morik skulle ha en "fit 3" enligt märket som jag tittat på och som vart utprovat i somras, alltså en normal mot vid. Men denna måste ha varit vid i strl. Så det är på det igen att leta. 
Ni som köpt sadlar begagnat, hur har ni gjort? har ni vågat att köpa sadel av privatperson som skickat den med posten?? 

Att få göra och klara det själv.

Jag tror inte jag är ensam om detta, jag tror att det finns många många fler som har någon form av ridrädsla, man älskar hästar och man vill inget annat än att vara i stallet, men när det kommer till ridningen så får man en mental spärr, det kan komma från många olika saker, en olycka, en negativ inställning, att man bevittnat en olycka. Min ridrädsla har varit kopplat till min prestationsångest, och min negativ inställning, och det klassiska frasen "tänk om", tänk om hästen brallar iväg när jag sitter upp, tänk om hästen blir rädd för det där, tänk om hästen tänker kasta sig över den läskiga bron. Alla dessa scenarion har aldrig hänt men tänk om?! 
När man har den inställningen, tillsammans med "det kommer gå dåligt" eller "jag kommer inte klara det" då resulterar det iaf för min del till INGEN ridning alls, för man "vill inte" eller jag har "inte tid" fast man har all tid i världen, och man vill inget annat. Men när man står där och ska sätta foten i stigbygeln, pulsen ökar och man börjar känna stressen kommer smygande. Då är det inte enkelt. 

Igår växte jag, igår gjorde jag allt det där läskiga själv, jag tacklade min stress och fick ut en otroligt positiv upplevelse av det. 
Morik har aldrig på något vis varit en "galen" häst eller vad man vill kalla det, men han har varit stressad på gången, svårt att lyfta hovarna, och vid uppsittning så har han gått något steg framåt eller tänkt det iaf, men det har aldrig egentligen varit något problem, bara mina hjärnspöken som förstorar upp allt! 

Igår var som sagt Morik otroligt fin på gången, han lyfte hovarna utan problem, och jag kände hur ridsuget kom smygande. Men tankarna som medföljde var "jag gör det imorgon" "det blåser en aning tänk om han blir rädd". Men igår hade jag gett mig fasen på att nu ska jag rida, imorgon kommer aldrig, för då tänker jag samma sak imorgon igen. Jag sadlade och tränsade Morik, och innan jag visste ordet av det stod vi vid pallen på ridbanan, jag satte foten i stigbygeln och hoppade upp innan jag hann tänka, och vet ni vad? - DET GICK BRA! 
Han stod så fint och stilla tills jag fick in den andra foten i stigbygeln och sedan red vi en stund på banan, mest i skritt och även lite trav, efter ca 40min satt jag av och plockade undan konerna som jag använt mig av, ledde Morik till pallen och satt upp igen för att rida till stallet, och andra uppsittningen gick bra också!! 
Att få klara något själv, det gör att man växer, jag gör det iaf. Jag vill med detta inlägg att uppmuntra andra att prova själva, att våga, vill man ha med någon på marken som stöd som "tittar på" och kan uppmuntra en, ha det. Men försök att göra momentet själva! 

Har man en häst som kan bli farlig så ska man alltid ha med någon, en tränare, en hästvan människa osv. Man ska inte hantera eller försöka hantera en häst som kan bli farlig själv. 

Alla hjärtans dag i stallet!

Eftermiddagen och delar av kvällen spenderades i stallet, jobbade till kl 16:00 så då blir det sena dagar innan man kommer hem. Idag bestämde jag mig för att longera Morik över bommar, var evigheters som jag jobbade honom med bommar och idag (som många andra gånger) var han skeptisk till varför man ska springa över dem när man fkt kan gå runt, speciellt den blåa bommen, den gröna brukar gå bra. Tillslut efter lite övertalan gick han klockrent över båda bommarna obrydd och det var dit jag ville komma! 

Efter jag hade fått igenom det vart det försök till galoppjobb, fick till 4 fina fattningar i höger galopp utan att det blev släng trav innan, sen har han lite svårigheter att behålla galoppen men det är en övningssak, ska tilläggas att vi inte övat alls mycket på galopp så jag varit positivt överraskad att han gjorde det så bra. :-) 

Dressyr/jogging pass på Faldor.

Bastusöndag, en dag där vi pratar om veckan som varit, och nya mål för veckan som kommer. Jag personligen har jätte svårt att hitta delmål till de stora målet, så för mig är det toppen bra att bryta ner det stora målet till mindre mål vecka för vecka. Denna vecka har jag som mål att få mer timmar i sadeln, eller ja, jag strävar alltid efter att ha det. 
Så igår fick jag låna finaste Faldor av Ella, en super snäll valack som man skulle kunna kalla en riktig gentleman, en gentleman som lotsar omkring en på ridbanan där man själv kan koncentrera sig på sin egna ridning, en häst som ger självförtroende helt enkelt. 
Jag red ensam igår kväll på banan, i ca 40min, banan började på att bli lite hård så jag höll mig till skritt och trav, och övade på att ha lika mycket häst på båda sidorna, samt känna stödet i båda sidorna/varven. Övande även på att inte börja på mina handleder som jag har som en ful olat. Tycker ändå att handlederna blir bättre och bättre, så det är jag glad för. 
Faldor gick jätte bra igår iaf enligt min mening, det jag önskade som jag ska ta med mig till nästa gång är att försöka få honom lite alert, och reagera snabbare, men som sagt kan inte ryttaren (mig) vara alert och snabb i reaktionerna kan jag inte kräva det av honom heller! :-) Så det blir att öva på det också! 

Uteritt+bock=sant.

Morik har lärt sig att bocka under ryttare. Förr har han liksom bara ruskat på huvudet och "skakat" kroppen när han blivit pigg och vill fram, men nu idag bockade han som i söndags. Hela ridturen gick lugnt och stilla, tills han förstod att det va hem vi skulle, och då var det som att skruva upp volymknappen på max och han börja bocka och hålla på precis som i söndags och sedan var det fullt ös hemåt. Fick en någorlunda bra känsla innan vi kom hem så jag hoppade av då, var ca 50m från stallet, sedan efter ridturen på 40min logerade jag honom. Tror det är för mycket energi som spökar, och just nu när det är så tråkigt i hagen så står still ganska mycket så inte konstigt att han har energi! :-) 

                                     
                                                                          Våran lilla hörna i stallet.

Sena kvällar i stallet!

Ikväll provade jag och Morik något nytt nämligen långa tyglar, ett sätt att rida från backen och lära hästen hitta sin egna balans, ställning och böjning. Anledningen till att jag vill prova denna träningsform är att det på sistone blivit en oändlig dragkamp mellan mig och Morik vid ridningen, och det gynnar varken honom eller mig, så vill hitta ett annat sätt att skapa harmoni mellan häst och ryttare. Tror absolut att vi ryttare har att hämta information och träningssätt från näst intill alla discipliner när det kommer till hantering/ridning av häst, så varför inte prova på något nytt, när sitt egna tänk uppenbart inte funkar som man tänkt så måste man våga prova något annat! 

Ikväll fick jag hjälp av Hanna i stallet som kan mycket mer om långa tyglar än vad jag kan, så jag tog tillfället i akt att försöka lära mig grunderna iaf, och det var svårt, mycket går emot tänket som man lärt sig innan, men också många "aha upplevelser" som man absolut kan kombinera i ridningen även om man inte följer långa tyglar tänket fullt ut i sadeln, så som sagt det finns godbitar att hitta från alla discipliner! 
Hanna började och visade mig grunderna, och vad som är viktigt att se och få igenom, sen var det min tur, till en början ville instinkten att ta tygeln för att göra halt, men efter ett par försök behövde jag inte ta tygeln för att göra halt, utan det räckte med att visa med kroppen vad jag ville! :-) 
Morik verkade nöjd iaf, och det var super bra att han fick tänka lite och inte bara fullt ös som igår! :-) 

2017

Nytt år nya tag, eller vad brukar man säga? Jag har varit inaktiv här på bloggen ett bra tag nu då det varit struligt med Morik av och till, hovbölder som spökar, tappskor, och motivationen har varit nere, även om det "bara" är en hovböld oroar man sig till tusen iaf. Hur som helst så hoppas jag att 2017 kommer bli ett år utan massa med ofrivilliga avbrott för Moriks och min resa. Detta år kommer bli ett bättre träningsår över lag, med olika hästar, regelbundna träningar och framför allt mer framsteg för Morik och mig. 
Har börjat att sätta igång "herr piggelin" som visar att hästar fkt kan flyga, mer eller mindre. Men vi tar det lugnt nu i början, och försöker få mer kvalité i ridningen än bara rida för ridandes skull utan något mål. Nu har jag målen framför mig och är mer pepp än någonsin. Har under hösten passat på att ta grönt kort så nu får jag åka ut och tävla, och då blir målen  plötsligt mer intressanta. Om det är Morik jag kommer tävla på det får tiden avgöra. Men hur eller hur så är målen tydligare än någonsin. Mer timmar i sadeln är vad som gäller, och bättre ridning. 

Hur börjar erat hästår 2017? Min började med en långritt på en av Ellas toppen fina hästar, vid namn Faldor. 

Träning nr3 med Ella!

Idag var det dags för träning igen, nummer 3 för att vara mer exakt (eller ja, nummer två för oss eftersom Ella red en av dessa tre tillfällen). Idag fick jag prova hennes Morris and Nolan 17" och vidd 32 (är det någon som har en sån tillsalu hojta till). Redan från start kände jag att Morik var pigg och alert och hade bra bjudning så det var nog ett klokt val att låta honom vila igår, för att få mer power idag. 
Vi fokuserade på takten och att han ska komma in i son bubbla, samt att han ska vara följsam. Till en början red vi snett igenom i varje varv i skritt sedan likadant i trav, endast för att få det så enkelt och logiskt i början. Och det svarade han super bra på. 
Fick jätte bra stöd av sadeln idag, vilket gjorde att jag kunde driva mer med sätet och våga rida, och Morik svarade jätte bra på det, och de tidigare problemen som vi haft blev en klar förbättring på. Och jag kände att när jag slutade rida så kom vi tillbaka till problemen och när jag vågade driva på och rida så försvann dem, så det vart klart och tydligt för mig att de flesta problemen som vi haft har varit att jag mest åkt häst, och att jag inte varit tillräckligt tydlig i min ridning. Så nu är det bara att öva, öva och öva! :-) 

Träna, träna, träna!

Att engagera en häst är ibland inte det lättaste, vilket nog min syster fick känna på idag, att få ridningen rolig för hästen och framför allt logisk är ändå ganska svårt. Vid uteritten idag så red som sagt min syster Morik, och vi red en sväng på 20-25min. Ett helt okej långt pass om man har en häst som lätt blir uttråkad som Morik lätt kan bli. Jag personligen ser ingen mening med att rida runt på en häst som saknar fokus, eller som inte tycker att uppgiften är rolig "bara för att" ett normalt ridpass ska vara på 1timme. 
Idag var träningsupplägget enkelt, fattningar till trav. Vilket egentligen borde vara världens enklaste för en travhäst, men inte för alla. För Morik är det väldigt svårt och då gäller det både att engagera, motivera och hålla det logiskt. Och vad är inte mer logiskt än att rida ut för honom? Banan känns lite smått meningslöst för stunden, men jag kommer absolut öva där också. 
Fattningarna var helt okej idag, Madde hade lite problem att få till det några gånger, men då bröt vi av och fattade ny trav, och när det vart ren trav klapp och beröm och bekväm ridning!! 
Även om jag inte satt på Morik idag så är jag ändå nöjd över hans insats, han var engagerad och motiverad och det är det vi vill komma åt, för då kommer man långt i utbildningen med en häst! :-) 
Och sen är det inte jätte lätt för Madde att sitta upp och rida honom klockrent efter 3 gånger på hans rygg, då förstår jag att det kan bli lite missförstånd! :-) 


Dessa två hästar är i princip som bröder, denna bild är tagen förra året innan Morik hitta ett träd med koda och klia manen i... 

Första träningen för Ella!

Idag har jag och Morik tränat för första gången för tränare. Även fall jag känner Ella så var jag lite nervös. Men idag handlade det om att se vart problemen är och alla problem som vi har visades vilket ändå var skönt. Så att idag inte var "en bra dag" för oss utan att vi visade hur det brukar se ut! 

Först provade vi att se hur mycket han förstod, lite halt, ryggningar, fattningar, och det är just fattningarna som han är problem med, Morik är en ganska vinglig häst så då kräver det att jag är stabil, men jag "anpassar" mig till honom och också blir vinglig i min sits vilket ger tvetydiga signaler till honom. Sen måste jag bli mer konsekvent, och inte låta honom ha en lång paus mellan ex de olika travfattningarna, vilket blir till ett belöningssystem för honom. Så det måste jag jobba på, funkar inte fattningen ordentligt bryt av två steg i skritt och försök igen, och inte pausa ett halvt varv som jag gjort tidigare omedvetet. Men det är detta som är så bra att ha någon på backen, det som jag inte ens lägger märke till som jag gör omedvetet det ser Ella. Och det är skönt att äntligen kunna sätta orden på vad som går snett och det som vi måste jobba på! 

Imorgon blir det uteritt med fokus trav intervaller/fattningar på grusvägen! 

Lektion i longering!

Idag planerade jag in ett longerpass för Morik, ville se så han inte ömmade efter skoningen då hovis tog ganska mycket, men allt såg prima ut idag. Passade på att hålla en lektion i longering för Jossan som har han om Zidde. Och då fick Morik ställa upp som visningsobjekt. 
När det väl kommer till kritan så är det ändå ganska mycket som man måste tänka på när det kommer till longering, inte stå för långt bak, inte för långt fram, hålla kontakt i linan, hålla linan och pisken (om det behövs rätt), se vart man måste ge mer lina samt ta tillbaka linan, sin egna hållning så man inte står i ett framåt läge, utan man ska ha en stolt hållning för att få lite bak vikt om hästen skulle dra. 
Som tur är känner jag Morik himla bra vid det här laget när det kommer till longering så han var himla duktig att visa på eftersom han är tydlig, och jag vet hur jag ska "provocera" fram ett "problem" som Jossan kunde lära sig av. Nu ska man ju inte provocera i onödan, men ni fattar vad jag menar. 
Zidde som Jossan mest ska longera är ju världens snällaste och han gör precis som man ska, en riktig skol häst, men det kan vara nyttigt att se hur andra lite "svårare" hästar beter sig! :-) 

Tänkte skriva ner några punkter som jag tycker är lite extra viktiga när det kommer till longering! 
- Linan, att man fkt håller en bra kontakt i linan. Ser många som longerar nästan med linan i backen, och vad händer om hästen brallar och får över ena frambenet över linan? Jo det kan sluta i katastrof. Så jag brukar hålla en "lagom" kontakt med linan. Så man är redo om man behöver ge mer lina, eller korta upp linan. 

- Pisken, jag har haft att göra med många hästar som är rädda för just pisken, och jag tycker det är viktigt att man vet att om man inte behöver den, använd den inte. Men om du behöver den så lägg den bakom dig, alltså håll pisken som du håller ett spö när du rider, då blir det enkelt att vinkla fram den när det behövs och vinkla bak den när den inte behövs. 

- Håll koll på om hästen är observant på vad du vill, det går inte att undgå att ha en 5m (eller längre) lina är en risk, tappar man linan ja då kan du ha ett problem. Därför tycker jag det är viktigt att se till att hästen är observant på dig, flyttar den sig för dig? lyssnar den på dig? Är den alert? Ytterställd/innerställd? 
Även i longeringen kan man öva på väldigt mycket, dels minska samt göra volter större, tempoväxlingar, övergånger. Våga göra longeringen roligare för både dig och hästen! :-) 

- Någon som är lite speciellt för mig och mina hästar är att jag lär dem ett kommando när jag vill att de ska stanna och vända sig inåt mot mig. Eftersom jag hade en häst som var rädd för spöt, innan jag förstod att hon var rädd så varje gång vid longeringen när man skulle ta in henne mot sig och ex byta varv kunde hon kasta sig iväg när man närmade sig. Ung och dum som man var koppla man inte att det var spöt hon var rädd för. Utan mest att det var trots, Hela momentet att byta varv vart då väldigt osäkert och lite farligt, eftersom man självklart gick efter hästen och hästen fortsatte att skygga och visade tecken på rädsla. Därför började jag lära henne att det var okej att vända huvudet inåt mot mig när jag visslade på ett speciellt sätt. På såvis kom jag rakt emot henne, och reaktionen vart inte den samma som innan, hela momentet upplevde jag vart mycket säkrare. Det hänger kvar än idag, visslar jag på ett speciellt sätt är det okej att vända in mot mig. Allt för ofta ser man hästar som när dem blir tillbedda att göra halt då är det precis som om de svara " jaha okej, nu var vi klara för idag" och då vänder dem in mot en. Jag vill att mina hästar ska göra en halt på spåret och stå där för att sedan kunna börja arbeta igen! :-) 

Sen är det viktigt att ha rätt utrustning, att hålla linan ifrån marken, och se till att det inte är något trassel. Hjälm och handskar är att föredra! 

Morik VS Min upplevelse av ridturen idag!

Idag vart det en uteritt på 1timme med Johanna och Zidde, vilket var himla kul, jag och Morik har nog väldigt olika uppfattningar om hur det gick idag, tänkte att jag skulle försöka sammanfatta våra olika upplevelser! ;-) 

Min: Ridturen började ganska spänt, första gången jag rider just denna runda, vilket gjorde mig lite spänd. Morik var på tårna, och vart rädd för en hög med bajs som låg på en av åkrarna vi red förbi, det tog ett tag innan vi kom förbi det, men det upplever jag att jag löste det bra, vi stod och kollade på det "farliga" ett tag sen gick han för bi. 
Efter en stund kom vi in på en mindre väg som ledde upp i skogen, och där vart Morik väldigt rädd för en hund som kom från ingenstans och skällde på oss, så han for i väg i någon slags galopp, men jag fick stopp på det ganska snabbt, jag måste verkligen öva på att inte dra upp händerna när jag blir spänd, för det smittar av sig direkt på Morik. 
När vi hade kommit in i skogen en bit kom vi till två vattenpölar, mellan vattenpölarna fanns det ca en 5cm bred slinga med vatten som band ihop de två vattenpölarna, den bestämde sig Morik för att hoppa över, vilket jag inte var beredd på men jag satt kvar! ;-) 
Efter den långa grusvägen kom vi till ett karlhygge, och där skötte sig Morik galant, där kunde han inte tänka på något annat än vart han satte fötterna så det gick lugnt och stilla till, tills vi kom till diket som vi skulle ta oss över, eftersom jag aldrig hoppat något dike med Morik visste jag inte alls hur han skulle reagera. Och där tog han ett litet skutt, jag trodde att han skulle hoppa högre/längre men det vart perfekt, så jag tyckte att han var super duktig. Efter diket kom vi till en grusväg till som vi skulle försöka trava på, men här vart han lite övertaggad så det vart galopp, tölt, trav, och skritt i samma och när jag bromsade honom lite för att få kontroll på det han höll på med bockade han lite. Jag vart ganska förvånad att han bocka, men det var ju inga rejäla bocksprång, men han ska inte lägga till det som en olat... På vägen hem var han lugn som en filbunke, vilket han brukar vara när man är påväg hem! :-) 

Morik: Ridturen började med att det gömde sig ett stort monster bakom de där högarna med bajs, jag försökte övertala matte att vi kommer bli uppätna, men hon lyssnade inte som hon brukar, utan manade på mig till vidundret. Jag kan ha misstagit mig, men jag tyckte precis att det var ett monster bakom den där högen. Efter att ha blivit lite förödmjukad av "men lilla gubben då, det är ju inget där bakom" så fortsatte jag min livs ridtur, redan här kände jag att om jag kommer hem levande är jag glad. Nästa fara lurade längre bort, hade det inte varit så att det fanns hästkompisar i hagen bredvid ladugården som var helt oberörda av det konstiga ljudet så hade jag ALDRIG gått förbi. Men nu litade jag på att hästkompisarna i hagen hade läget under kontroll så jag traskade med raska steg förbi.
Fara nummer 3 (ja, ni hör, detta var ingen nöjes runda direkt) kom när det förbaskade hunden skrämde smått livet ur mig. Och jag tror att matte uppe på ryggen vart rädd också! ;-) 
Zidde min bästa polare vart inte ett dugg rädd. kanske har han blivit hjärntvättad?? 
Efter en lång evighet kom vi till vattenpölarna, där simmade det både krokodiler och hajar, så inte konstigt att jag var tvungen att hoppa, hoppade för kung och fosterland. Tur att hon satt kvar, för jag hade inte vänt för att hämta henne! 
Ritten fortsatte i en skog där det kan lura 1miljon faror, men här fick jag hålla tungan rätt i munnen för att inte sätta ner hovarna i några faror, Väl ute ur den ruskiga skogen kom vi till vallgraven, jag hade tänkt tagit vallgraven med fart men matte bromsade in och vi vart stillastående och kollade ut över stupet. Jag tog sats och hoppade. Vi klarade oss. 
Sen fick jag börja springa, jag hade helst sprungit det fortaste jag kan bort från alla faror men matte trilskades som vanligt, fick bocka lite för att säga åt henne att lägga av men då vart hon sur, fattar hon inte att jag höll på att rädda livet på henne??? Otacksam är var hon är. 
Efter ett tag kände jag igen oss igen, och jag insåg att jag var påväg hem, prövningen var över, vi överlevde!! 

Ungefär såhär var våra olika tolkningar. Oavsett är jag nöjd med bådas insats, ibland kan jag bli lite rädd av mig och spänna mig vilket jag jobbar på dagligen, och då är det inte så lätt för Morik att vara lugn. Morik är den roligaste och bästa hästen jag vet, även om han var en räddhare idag!! ;-) 

Uteritt - 45min.

Idag vart det uteritt som planerat. Morik var väldigt pigg idag trots att vi gått i backen igår. Trodde i min fullaste fantasi att han skulle vara lite segare idag men ack så fel jag hade, inte för att det var något problem att han var pigg eller så. 
Hade med mig Johanna och Zidde som sällskap och det var super trevlig, och jag fick lära mig massor av nya ridvägar så gamla "sommarstugsområdet" som går att rida på 20min vart helt plötsligt 45min, vilket vart helt lagom eftersom vädret bestämde sig för att det skulle snöa på vägen hem... Alltså vad är det med vädret egentligen? Åska, regn, blåst, snö och hagel?! Det är inget som jag beställt iaf! 


Morik skötte sig bra idag, är dock fundersam på mitt tredelade bett som jag har till honom, han tar inte alls stöd i det bettet, och när jag rider med det raka bettet känns det som om det flyttar sig så mycket i munnen, så nu sitter jag och funderar på ett gummibett som är lite "tjockare" än vad det raka bettet är. Eller om man skulle ha ett tredelat bett fast i gummi alt med äppelsmak... hmm, så svårt det där. Någon av er läsare som har erfarenhet av gummi bett eller bett med smak? funka det? Jag behöver liksom inte ha ett bett för att han är stark, för det är han verkligen inte, men han liksom känns obekväm med betten jag har!